Som en sten

som precis släppte från min mage. Usch vilken lättnad. Jag förväntade mig hela dagen att jag skulle behöva falla i tårar efter samtalet, men det gick bra. Jag blev bara förbannad. Äckliga små tjejer som måste *****. Usch!


sitter här ensam i mörkret, (ja, det börjar att bli mörkt redan!) och fryser. Väntar på att Sebastian ska komma hem, men jag förstår om han vill ta lång tid på sig. Det får han också. Det är trottsallt det sista nu. Jag älskar han lika mycket, tillochmed mer när jag märker hur tomt det är utan han.

Ska sätta mig och röka, sen tänkte jag läsa lite. Hade tänkt kolla på julklappar, men jag känner att det får bli senare. Jag ska göra rätt mycket idag faktiskt, förhoppningsvis. Sy fast löshåret på clips, damsuga, läsa, färga håret, ta kort (ja, vi har kommit på ett nytt tema) och sen finns de massa andra saker.

Men vi får se vad som blir gjort, och vad som får vänta.
Puss!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0